Vygotskij i praktiken och Sir Ken Robinson

Har precis sett Sir Ken Robinson vilken kille! Hans reflektioner kring vad vi lär oss i skolan samt hur skolan värdera olika ämnen och elevers kunskaper var mycket bra. För vad vet vi framtiden och vad de framtida med borgarna behöver för kunskaper?  Kreativt tänka behövs både nu och i framtiden och att vi måste skapa miljöer för att eleverna ska våga tänka högt och fel för jag tror precis som Sir Ken Robinson att ur dessa kreativa tankar kommer nya idéer. Skolan måste börja arbeta mer för att likställa alla ämnen i skolan och att båda hjärnhalvorna får samma utmaningar föder vi båda sidor samt hela kroppen kommer vi få nya kanske friskare människor (en reflektion). Kroppen kan vara vårt verktyg i dans och teater osv.
Leif Strandberg tar upp i boken Vygotskij i praktiken om lärandets olika rum, att de artefakter som finns i rummet berättar om vad rummet är till för. Det jag tyckte var intressant här är vad vi lärare visar för eleverna och vad de får använda sig av i rummet. I bildsalen där jag arbetar vet eleverna som går där att de kan få använda rummet och de material som finns där inne när de behöver. De kanske inte är kreativa just då de har lektion utan behöver mer tid då jag inte finns i rummet för arbete. Jag tror det är viktigt att man har förtroende för sina elever då växer också deras ansvarstagande och möjlighet till utveckling. Det är viktigt att visa eleverna vilka verktyg som finns i salen och hur dessa ska arbeta så de lär sig materialen och teknikerna. Då har de möjlighet att välja material och teknik utifrån vad de vill utrycka. Jag tycker också att det är viktigt att eleverna får vara med och påverka inom varje nytt arbetsområde de bär kanske på en egen kunskap om andra sätt att närma sig arbetsområdet.
En sak att tänka på är att låta eleverna hjälpa varandra mera och delge kunskap till varandra och att detta ska ses som positivt av mig som lärare.